Vi har lyckats sätta människor på månen, klona får, uppfinna hjulet, operera in speldosor i gratulationskort, kartlägga DNA-stegar och till och med texta krångliga dubbelnamn på små riskorn, men när det kommer till att tillverka ett par varma vinterskor i min storlek som dessutom inte är groteskt fula eller kostar multum, då går mänskligheten bet.
Dags för lite mer julmusik!
Jag vet, det är bara ljud och ingen video. Men det svänger på rätt bra ändå!
Jag vet att jag är på god väg att förvandla den här bloggen till en Glasvegas-fansite, men det här är alldeles för bra för att inte lägga upp. Jag vet inte om just denna bit ger mig så mycket julstämning, men det känns mindre viktigt när det låter som det gör.
Edit - Tydligen gillar de inte att man bäddar in videon, så det verkar inte bättre än att du får använda pekfingret och klicka på länken här om du vill titta: http://www.youtube.com/watch?v=O-gmlHdyBuw
Idag kom det efterlängtade svaret på min fundering! Som ni kan se har mitt spörsmål bollats vidare inom organisationen, och verkar ha hamnat hos rätt person, ger ett mycket uttömmande och tillfredsställande svar.
Jag betraktar härmed mysteriet som löst, tack för det Banverket!
För ett tag sen författade jag ett inlägg där jag var eld och lågor över Glasvegas debutskiva. Efter att ha lyssnat så mycket på den att jag borde tröttnat för länge sen har det nu visat sig att den version jag först “kom över” verkar vara nån slags demosamling ihopsatt av någon finnig tonårskid från Glasgows utkanter, eller liknande.
Här har jag gått runt och hyllat årets platta sönder och samman utan att egentligen ha hört något annat än några låtar i fel version blandat med lite krafs som inte kom med på skivan.
Pinsamt, kan tyckas. Men jag är glad ändå. Jag har nämligen nyligen, efter att ha skaffat den riktiga versionen upptäckt att det är om möjligt ännu bättre än vad jag först tyckte. Hårdare, mjukare, mörkare och bättre låtar helt enkelt. Jag är helt såld igen. Och om några veckor kommer antagligen årets bästa julskiva.
En Joe Strummer-look a like och hans skotska vänner som framför Stilla natt tillsammans med den lokala transylvanska kören från kyrkan där det hela spelades in kan helt enkelt inte bli dåligt.
Förresten, vilken jävla tur att skivan jag hade först inte var bättre än den riktiga. Jag hade inte riktigt gillat höra mig själv säga “Glasvegas, äh, de var bättre under sin demoperiod innan de blev sönderhypade”.
Jag hade heller inte gillat att sekunden senare svara i telefonen när Nittiotalet ringt för att få tillbaka sin diss.
Jakten på mysteriets lösning fortsätter!
Okej då! Jag ger inte upp så lätt. Jag bollade just vidare till Banverket.
Jag hoppas kunna återkomma i frågan inom kort.
Jag har börjat forska i ett av vår tids största mysterier.
Någon på Estrella har äntligen tagit sitt förnuft till fånga. De är tillbaka!
